fundderingar o händelser

Sitter o funderar på varför allting ska vara så komplicerat o omständigt egentligen...ta de här med ålder...nu när man har kommit upp i "mogen" ålder, då förväntas man att bete sig på ett annorlunda sätt...varför?

Barnen e stora o de finns faktiskt lite tid kvar av livet..varför inte använda det..de ska jag göra.

Jag vill ut o träffa nya människor, se nya saker o uppleva mer, hittar man någon man trivs med ...ett stort + men man kan ju inte tvinga fram något.

vissa gamla kompisar till mig går klädda i klänning eller dräkter..sådan som jag tycker ev passar min mamma och mormor o har kort permanentat hår...ikke mig...

Tar vad jag hittar i lådorna bara de e rent, på med foppatofflor eller kängerna, borstar håret som aldrig ligger som jag vill o sen går jag ut.

Jag tänker åka iväg på lite olika saker, men ingen tidspress..då blir det bar ett jäktande genom livet o de mår man inte bra av..nä ta de lugnt o njuuuuuut av alla händelserna du får vara med om o man är aldrig äldre än man känner sig..........

Ha de gött o va rädda om er därute...

Jaha, väldigt längs sedan jag skrev något här, men jag har inte haft "ork" till det, men nu gör jag ett nytt försök.

De har ju helt klart hänt en del sedan sist, både negativa o possitiva saker, vissa possitiva få vara så länge, men vad gäller min lilla stjärna Pyret så kan jag berätta att nu har jag börjat tömköra henne o hon e jätteduktig.

Det stora problemet med henne är att hon är tjock...hon äter upp det mesta av halmen i boxen under natten, så man får väl testa lite olika saker så hon låter bli.

Sen har jag blivit varslad på jobbet för en månad sen, men inte fått något deffenetift svar ännu, så man e en aningens orolig nu, för vad ska jag annars göra.

Har ju mina små handikapp med rygg o nacke, så jag kan ju inte göra vad som helst o flytta vill jag inte, trivs i lilla Hörby trackten.

Sen har jag bestämmt mig för att ha mer roligt i livet, med uteliv o olika händelser, träffa nya människor o se nya ställen och nu e det visst en hel massa saker på gång...jättekul.

Nu har jag iaf gjort ett försök till en ny början här, så jag hoppas de fortsätter..

ha de gött alla o va rädda om er....

Idag skulle min lillebror Thomas fyllt år, men han dog för 13 månader sedan i en mc-olycka...

(det e han o hans hästar på bilden, Pike o Busan)

Det har varit en rent djävelusisk tid sedan den dagen, har inte haft "tid" eller ork att sörja ordentligt,

förökt o stötta resten av familjen, hålla igång hans företag, till en annan bror till oss tog över det.

Haft strul med dödsbo-gubben o sedan Thomas förra "fru" eller vad man ska kalla henne.....

Personligen tycker jag att alla ska försöka stötta o hjälpa varandra i sådana här situationer...men inte hon...hon fällde hela Thomas familj /syskon-föräldrar o syskonbarn.....men alla får väl sitt straff till slut........

Sedan blev det advokat o elände, o till slut tinget...hon skulle tvunget ha tillbaka hästarna (stoet har hon aldrig tyckt om...o det fölet hon hade då, det är inte hon på bilden, uten Pyret som jag skrivit om innan).

Hon fick Pike o jag Pyret o ett "bra" avtal till min fördel....

När sedan allt har börjat lägga sig, så kommer en massa andra bakslag o en massa uppgifter, så för 1 vecka sedan sa kroppen STOPP....men jag har inte tid o lyssna på oden o rent ut sagt inte ork heller...ok jag har lugnat ner mig lite, men har ändå fullt upp o lite till.

Jag fick en sådan fruktansvärd värk i alla leder o muskler, höll på 1 dag, sedan lugnade det sig lite, men dagen efter började jag få små röda plitor på kroppen som kliar något så in i bomben o sen försvinner dom....

o mitt i allt detta kom Thomas dödsdag o nu hans födelsedag...får se hur länga jeg orka hålla mig uppe, känns jäkligt jobbigt just nu, man kan sitta rakt fram o må bra..plötsligt så rinner tårarna o man vill bara lägga av med allt....men tack gode gud o alla högre makter att man har sådana underbara vänner som stöttar o hjälper o alla mina djur o absolut inte minst mina goa ungar.....

Nä, nu ska jag snart till stallet o mysa med Pyret, sedan ner till Thomas grav.....

" Tiden läker alla sår, men lämnar kvar stora ärr som ofta spricker upp"

kramizar till er alla o va rädda om er 

Hej, de e länge sedan jag skrev något i min blogg, men har haft fullt upp, på alla sätt o vis.

På bilden är min gullunge ca 11 mån, för stor sadel, men den e bra o träna med, för hon kommer att få många konstiga saker på sin rygg i sitt liv, bl a mig.....

Idag provade vi att arbeta/longera fritt, i rundkorallen för första gången och hon e stark i psyket min lilla dam,.

Jag o Sara byttes om att jobba henne o hon såg vällan inte oss som några ledare, tillslut gick det lite bättre, så då slutade vi, för man ska ju sluta på topp.

Detta va ju 1.a gången, så de kommer att gå bättre o bättre, ska på det imorrn igen..

När vi var klara o kom in i stallet så va vi ju bara tvungna att mäta henne igen, hon har växt 3 cm på lite mer än 1 månad, nu är hon 1,44 i manken, så hon kommer att bli en stor o grov dam.

På tsidag e det dax för hovis igen, det är 6 hästar i vårt stall o 2 i ett annat, så han kommer att få fullt upp, tyvärr tror jag att jag får börja med skor på min stjärna redan nu, hennes hovar vill bara spricka, så vi får väl mota bort eländet med skor...suck.

Nä lite funderingar på ett annat inlägg jag funderar på att skriva, så det kommer mera...

ha de gött o va rädda om er alla

Jaha, nu va påsken snart över...hoppas bara att alla tråkigheter också försvinner.

I förgår fick min ena bror o hans familj avliva sin stora New Foundlands hund Nalle (hjärtat),

Imorse fick en annan vännina avliva sin gamla häst (25 år) för att han fick kolik.

Idag för 1 år sedan dog min ena lillebror i en singelolycka med sin Mc..

Efter en trevlig och god middag, åkte vi alla till hans grav och alla utom jag o min äldsta dotter gick till "pinnen"...Pinnen är en lycktstolpe ca 200 m från kyrkogården där han är begravd och där han dog...

Detta året har varit fullt av en massa onödig tråkigheter o besvär, om några av min brors "ägodelar" och andra onödiga tvister olika släker imellan....jag fattar inte att en människas död kan trolla fram sådana vidriga sidor i folk...skulle ju föra dem närmre varandra istället..det går åt så otroligt mycket energi till allt trams, men så lite och vara sams och hjälpa varandra.

I och med detta har vi "förlorat" vår och våra brorsbarn och våra föräldrar har förlorat en son och 2 barnbarn...hur kan folk vara så elaka att dom svartmålar andra i sådana här situationer....vi hade kunnat hjälpt och stöttat varandra istället och alla hade mått mycket bättre.

Personligen har jag ännu inte fattat att han är borta.....men jag har en stor tröst i något som många anser vara "humbugg" o lögna..och det är andevärlden eller spöke som många kallar det...

Jag kan inte få någon "personlig" kontakt med dom döda, men har en vännina som kan, men däremot känner jag närvaron av dom, både min farfar - morfar - och även Thomas (min bror). kan även känna av andra andar ibland, jag tycker detta är en otroligt intressant och "härlig" upplevelse.

När farfar och morfar är nära så fryser/ryser jag, när Thomas kommer får jag ont på vänster sida av huvudet eller så får jag en härlig frid/glad kännsla....det sistnämnda är härligt..

Nu får jag nog krypa ner i sängen o försöka koppla av, har varit jobbigt idag....

Alla ni därute....låt inte dödsfall och andra tråkigheter gå så långt som till ovänskap och tvister...hjälp varandra istället...kostar mindre men ger mycket mer....

Ha de gött och va rädda om er..